60plusvinnaren vill rädda demokratin
När han nått pensionsåldern tog Jan Scherman på sig ett uppdrag: att rädda demokratin. Han brukar lyckas med det han bestämt sig för. Men det här?
Redan för 20 år sen hörde jag kompisar och bekanta i medievärlden berätta om denne Janne med både värme och respekt. (Ingen säger Jan, och eftersom jag dessutom känner honom får det bli Janne även i den här texten.)
Som chef för TV4 bjöd han personalen på varmkorv på personalmötena. Management by sausage, ledning med hjälp av korv. Det blev succé. Medarbetarna köade till Jannes möten.
I dag leder han i stället möten ute i samhället, där han bl.a. visar sina prisade långfilmer om den hotade demokratin. 121 såna möten har det blivit hittills. För sitt gigantiska demokratiarbete – förutom möten är det filmer, debattartiklar och mycket annat - har han fått de finaste av priser, senast på en stor gala i Stockholm, 60plusbankens utmärkelse till "Mest lovande över 60".
Hur blev det så här, Janne?
-Min uppväxt påverkade mig mer än jag trodde. Pappa var jude, och det fördes många och långa diskussioner hemma om människovärde och frihet.
-Alla har sina berättelser. Margareta, min fru sedan 50 år, hade en mormor, Ebba, som såldes på torget när hon var barn. Hon blev en av alla de människor som kämpat för frihet och allas rätt. Vi får inte strunta i dem.
Men hur är demokratin hotad i trygga lilla Sverige i dag?
-Den naggas i kanten hela tiden.
Det pågår ingen revolution, men många små steg gör att vi, nästan omärkligt, vänjer oss. Och en vacker dag är det för sent. Sverige är ett av länderna som har det svagaste konstitutionella skyddet mot demokrati. Den kan upphävas av riksdagen på 16-18 månader.
"Det pågår ingen revolution, men många små steg gör att vi, nästan omärkligt, vänjer oss. Och en vacker dag är det för sent."
Ute i världen är det förstås utvecklingen i USA som oroar mest, menar Janne.
Vilket är det största enskilda hotet?
-Att vi inte inser faran och är passiva. Att vi blundar för det som händer. Utvisningar, angiverilag, hårdare tag osv.
Att engagera sig som Janne gör kan kosta. Han konfronterar nynazister och retar upp mängder av politiska motståndare. Men det blåste ofta snålt redan på den tid han var stridbar reporter på TV4:s Kalla fakta, före chefsåren. Så nu, vid 76, är han van. Han har också en helt naturlig, småleende vänlighet som charmar alla och avväpnar många.
Är det verkligen seniorer som ska rädda demokratin?
-Nej, alla. Och jag är så imponerad och glad över dagens ungdomar. Jag har precis tagit mig in på TikTok och blivit helt paff över vilket gensvar jag har fått där. Fösta gången la jag ut en grej sent på kvällen, gick och la mig utan större förhoppningar men upptäckte på morgonen att jag fått över 1.000 positiva kommentarer från barn och ungdomar. Och till senaste demokratimötet på en skola i Visby kom 1.700 elever. Fantastiskt! Vi måste lyssna på ungdomarna.
Janne ser en motståndsrörelse mot den totalitära vågen växa fram.
-Till exempel bland kommunerna. De flesta av dem säger nej till massutvisningar. De ser både humanistiska och ekonomiska skäl till att behålla fler invandrare i landet.
-Det stora demokratiarbetet sker lokalt, i vardagen. Det är där kampen avgörs, i det vardagliga samtalet. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Säg ifrån när du möter rasism och hat.
Och varför inte i kön till korvkiosken. Där man ofta ser Janne. Hur får han ihop det där med demokrati och korv?
-Inför korven är vi alla lika! Korven är god, billig och lättåtkomlig.
60pluspristagaren har t.o.m. en egen korv, "scherminator". En lammkorv. Riktigt god, kan jag intyga.