Att bli 60+ var nånting som gick att passera med ett leende. Herrejösses, man var ju fortfarande en yngling!
När jag skiftade 70 fanns det kanske några få mörka stråk som grumlade framtidsperspektivet. Men ändå… så mycket roligt det fanns kvar att göra! Mestadels var det sommar och sol i sinnet. Och det kom ljuvliga barnbarn, det fortsatte att dyka upp ett och annat kul jobb, reaktionerna bakom ratten kändes lika snabba som nånsin förr, och det var inga större problem att springa till bussen.
Så plötsligt: 80!
Och det man i sin enfald eller obotliga optimism trodde bara skulle drabba andra blev rätt snart en realitet: krämporna började ställa sig i kö och dagarna blev kortare.
Kort sagt, det är höst nu. Både i livet och almanackan.
Men så hörde jag mig säga: Hallå! Glöm inte vad fin hösten kan vara! Så många glädjeämnen som väntar!
"Men sen, när man väl är där, en nästan extatisk glädje över allt ljuvligt som hösten kommer med."
Jag har känt samma sak i stort sett ända sen jag var liten. En deppighet redan i augusti över att sommaren går mot sitt slut. Men sen, när man väl är där, en nästan extatisk glädje över allt ljuvligt som hösten kommer med.
Väldigt mycket rör sig om mat. Först kräftpremiären. Som egentligen ligger alldeles för tidigt, de underbara små krypen är bäst just nu, i början av september, fullmatade och romstinna.
Sen surströmmingen i slutet av augusti. Jaja, jag vet att alla inte instämmer. Men dem kan jag ge ett gott råd: prova min mammas oslagbara låda/pudding/gratäng! Jag har omvänt rätt många med den. Receptet är busenkelt: varva i en ugnsform skivad kokt potatis med bitar av filéad surströmming och finstrimlad lök. Slå över äggstanning (några ägg hopvispade med lika mycket gräddmjölk), peppra, salta ytterst försiktigt och täck med ströbröd och några klickar smör. Grädda i 225 grader en dryg halvtimme. Servera med smält smör. Som laxpudding alltså, men med en annan fisk. Det är nästan oförskämt gott.
För att fortsätta med livets goda, så kommer ju den svenska hummern snart – en lyx som priset gått ner (!) något på under de senaste åren – och samtidigt de fina, färska krabborna nu i september.
Fisken blir bättre när vattnen blir kallare , frukt och grönsaker är på topp, och svamparna växer tätt i skogen och bara väntar på att plockas hem och stekas i smör och grädde.
Javisst, jag är ett gammalt matvrak, men de här höstliga njutningarna är jag knappast ensam om att se fram emot.
Och hösten har ju andra lockelser också: teatersäsongen börjar med den ena premiären efter den andra, fotbollsallsvenskan går in på slutspurten, hockeysäsongen drar igång och nya böcker och TV-serier ser till att vi inte behöver ha tråkigt en enda stund.
Så varför gnälla över att vi kliver in i hösten, förebrår jag mig själv varje år. Försök inse att hösten är härlig, säger jag och tittar mig strängt i spegeln. Försök betrakta den egna hösten med glad förväntan. Försök göra den till livets andra vår!
Det behöver kanske inte vara så svårt…