Barndomens gråa påsk blev värsta partyhelgen

Själv är jag väldigt mycket 60 plus och har sett påsken förvandlas från en utdragen och dötrist historia till en riktig partyhelg. Ungefär som juldagen, som man gärna tillbringade i vågrät ställning förr i världen, men som dagens unga använder till att festa loss av hjärtans lust.

Hemma hade vi en asfalterad plätt på gården, där vi småungar brukade spela fotboll. Nästan jämt – utom på långfredagen. Skulle man våga ägna sig åt en så världslig aktivitet i slutet av 40- eller början av 50-talet riskerade man att äldre grannar öppnade fönstren och röt ifrån, eller i värsta fall kom ner och avbröt våra försök att vanhelga påsken.

Bedrövligt tråkigt, tyckte vi. Men vi vågade förstås inte annat än lyda.

Något roligt fanns inte att göra. Radio sände klassisk musik och TV:n, när den kom igång med sitt svartvita flimmer under andra halvan av 50-talet, sände mest andakter och i festligaste fall någon film om Jesus.

Som tonåring , med drömmar om vida världen och en egen liten kassa, fick jag en gång för mig att liva upp påsken alldeles på egen hand. Bokade ett tåg till Helsingborg, tog in på ett enkelt pensionat och satte mig på färjan till Helsingör. Ville andas internationell luft, se något annat än den egna bakgården och förverkliga drömmen om underbara, äkta danska smörrebröd.

Men Helsingör var lika dött i påskhelgen som Stockholms innerstad. Stendött. Och inte ett smörrebröd i sikte.

Jag åkte hem ungefär lika deprimerad som jag hade reste ner.

"Själv är jag väldigt mycket 60 plus och har sett påsken förvandlas från en utdragen och dötrist historia till en riktig partyhelg."

Annat är det nu!

Ja, inte för oss som hunnit bli seniorer, tror jag, men för senare generationer. Det påskpartajas hej vilt både på hemmafester och på krogar och klubbar. Inte minst på långfredagen.

Jag tror varken att Jesus eller vi äldre missunnar ungdomen det, även om vi själva slutat sprattla på disco sen länge.

Men visst lever många av oss kvar lite grann i gamla tiders påsktempo? Tar det rätt lugnt, äter något gott och slappar med en bok, tidningar, TV och radio.

På så sätt funkar påsken som en lång och nyttig rekreation, särskilt legitim att hänge sig åt i nuvarande bedrövliga tider. Jag ska t.o.m. försöka avstå från alla nyheter, åtminstone under långfredagen, för att få ett helt Trump- och Putinfritt dygn. Så ljuvligt!

Varje helg definieras lika mycket av sina mattraditioner som av sina religiösa förtecken. I påsk blir det som vanligt lax, sparris och lamm. Att planera, laga och äta god mat är ett bra – och ett av få – sätt att invagga sig i en relativ harmoni, tycker jag.

Skönt att få glömma herrarna i Kreml och Vita Huset och ägna sig åt något härligt. I alla fall för ett tag. Eller en dag.

Glad påsk!