Efter en lång kall vinter: Här är det evig sommar

Vem drömmer inte om ett trevligt åldrande och ett gott liv i sol och värme – i stället för mörker och kyla? Jag har träffat några av dem som förverkligat den drömmen. Möt dem här!

Det är ett gäng solbrända seniorer som sitter och dricker ”svenskt”  kaffe i det gamla shoppingcentret i San Agustin på Gran Canaria. Alla – verkligen alla! – svarar samma sak när man frågar om viktigaste skälet till att de tillbringar ett par månader, kanske ett halvår och i några fall hela året här nere, på en ö i Atlanten, 300 mil norr om ekvatorn:

-Klimatet!

"Och det är sant att Kanarieöarna – varav Gran Canaria är den mest befolkade – har ett av världens bästa och jämnaste klimat. Mellan 20 och 27 grader varmt året runt. Nästan alltid sol. Ljuvligt."

 

Första gången jag kom hit var som 17-åring 1959. Då resten man till huvudstaden Las Palmas i norr. En dag var vi ett gäng som tog en taxi till södra ön. I dag tror man inte det är sant, men då fanns det inte ett enda hus vid stranden där nere. Bara sand och hav och sol och en kiosk på stranden som sålde Coca-Cola. Taxin väntade medan vi badade och solade. Sen for vi tillbaka till Las Palmas.

I dag står hotellen och turistanläggningarna tätt på rad längs hela sydkusten. Och trakten runt San Agustin är rena svenskbygden. Där kan man få både sill och köttbullar om man tröttnat på det spanska.

På Café Suecia showar chefen, min gamle vän, Kjell Andersson och göteborgsmusikern Kent Badenfors. Kjell klär ut sig till Elvis, och publiken jublar och äter semlor och smörgåstårta och sjunger allsång till Lasse Berghagens och Sven-Ingvars låtar. Svenskare blir det inte. Jag hamnar bredvid Annette Palmér, som bott här nere i runt 40 år, sen hon var ung tjej. Och njuter av det.

-Det är så skönt att slippa den svenska vintern. Och livet här är väldigt lättsamt. Jag kan verkligen rekommendera svenska seniorer att komma hit.

Annette har också mött kärleken nere i den kanariska värmen.

-Jag har varit både tolk och vårdbiträde, Men under en tid jobbade jag också på att kafé i Las Palmas. En dag kom det in en kund där som jag blev förtjust i. I dag är vi gifta.

-Vi brukar ta en ledig dag i veckan och åka upp i bergen eller till andra vackra platser. Och så träffar vi gärna andra svenskar här nere, vi är ett bra gäng.

Andra svenska finns det gott om. Några hundra tusen reser till ön varje år, men det har blivit något färre sen rekordåret 2017, då vi var över 600.000 (!) som reste ner till den eviga sommaren.  Antalet som är skrivna på ön är strax över tusen.

Elvis-Kjell har ett par ytterligare skäl till att vara långliggare på Gran Canaria över vintern:

-Klädseln är lätt och avslappnad. Själv går jag i shorts och sandaler i stort sett alla tider på dygnet. Dessutom har vi en av världens vackraste strandpromenader här.

Där går han en halvmil varje morron. Och karln fyller 80 om mindre än ett år.

Själv promenerar jag inte så långt numera. Bara en trappa upp i San Agustins shoppingcentrum till den lilla sportbaren Semaforo som drivs av chile-svensken Waldo. Där är det knökfullt av svenskar varje kväll. Irish Coffe-drinkarna står som spön i backen. Alla verkar känna alla.

-Det är billigt att leva här, berättar de. Men hyreskostnaderna är höga, om man vill bo i lägenhet eller eget hus.

Ett par förverkligade kanariedrömmen genom att belåna villan hemma i Sverige och hyra ett eget litet hus i den kanariska byn San Fernando.

-Där lever vi billigt och bra halva året och träffar också en hel del spanjorer, berättar de.

Annars finns förstås också andra träffpunkter än krogar och barer för svenskar, bosatta eller besökare: Skandinaviska klubben ordnar t.ex. boule- och bridgeträffar. Och den glade kyrkoherden Victor Lindblom bjuder regelbundet in till mässor och andakter i Svenska Kyrkan.

Det må vara rejält bra för hälsan att vistas i värmen i södern, lapa sol och andas den friska atlantluften. Men kanske ska man inte uppmuntra dem som har problem med alkoholen att vistas för länge i kanariemiljön. Där en liter vodka går att köpa för en (svensk) hundring och en drink på baren kan fås för en dryg femtilapp, om man undviker turistfällorna. Härligt för de flesta, men kanske lite för lockande för några.

Men det är en annan historia. Den subtropiska miljön med sitt sköna klimat räcker långt som njutningsmedel på Gran Canaria.