Så här håller sig Tommy Körberg kvar på toppen

Tommy är som bekant en av de största sångare vi har och har haft. Vem kunde ana att det skulle bli så redan för 72 år sen? När hans till synes eviga karriär startade på ”Brunnskvittret” vid Ronneby brunn med att han sjöng Gunde Johanssons ”Torparvisan” och fick ett par askar Tutti-Frutti i gage.

Sen har han sjungit sig igenom livet, och succéerna har radat upp sig. När jag frågar om hans karriärs absoluta höjdpunkt kommer svaret blixtsnabbt:

– När jag fick åka till London och spela huvudrollen i Chess. Även om det var en märklig upplevelse den dag jag åkte dit. Det var dagen efter mordet på Olof Palme. Det har aldrig varit så tomt och tyst på Arlanda som den dagen.

Chess blev som bekant en makalös framgång. Och Tommys paradnummer ur musikalen, ”Anthem”, är och förblir något av hans signatur.

– Sjunger jag inte den, kastar publiken grejer på mig, har han sagt.

Gissningsvis kommer den med även i Tommys julkonserter på Cirkus i Stockholm som inleds nästa vecka. En årlig tradition som fått lysande recensioner: När Tommy sjunger ”Jul jul, strålande jul” med Gustaf Sjökvists maffiga körarrangemang, då ryser vi alla i bänkarna skrev GP exempelvis.

"Jag letar hela tiden efter världens bästa låt. Ännu har jag inte hittat den."

 

Och nästa år fortsätter turnerandet med en unplugged-föreställning (inga elektriska instrument, enbart akustiska) – plus andra shower och framträdanden. Blir karln aldrig trött?

– Jodå! Men musiken får mig att inte känna efter. Den är min stora drivkraft, alla krämpor försvinner när jag står på scenen. Jag letar hela tiden efter världens bästa låt. Ännu har jag inte hittat den. Så det är bara att köra på.

Lätt blir det inte. Tommy tycker att musiken av i dag är på dekis, säger han.

– Tänk att AI kan konstruera en låt som hamnar på Billboard! Det är ju otroligt.

Otroligt och hemskt, med andra ord.

En annan drivkraft är publikens gensvar. Alla åldrar kommer till Tommys konserter.

– Det är verkligen roligt att ungdomar också gillar min musik, det gör mig väldigt glad.

Barnbarnen, 10 och 7 år, är såklart också en enorm glädjekälla. Även om ett par timmar med dem nog kan tära på krafterna ännu mer än en konsert.

Och Tommy har råkat ut för en hel del fysiska smällar under senare år. Så han försöker hålla formen så gott det går genom att träna.

– Jag går på gym och har en personlig tränare som tar hand om mig. Fast det kanske borde ske oftare. Han brukar ringa ibland och fråga om jag kommer ihåg honom…

Hur är det annars med minnet på – förlåt – gamla dar? Sitter texterna som de ska?

– Nja, en del saker försvinner. Men för säkerhets skull har jag en pärm med alla texter framför mig när jag jobbar. Det har jag haft länge, och för det mesta behöver jag inte titta i den, men bara känslan att den finns där ger en bra trygghet.

Musiken och familjen är alltså Tommys recept för fortsatt vitalitet och framgång. Vad ser han fram emot de närmaste åren?

– Att få behålla hälsan så gott det går och att rösten fortsätter funka.

För det är ju ingen självklarhet att en 77-åring ska stå på en scen i timmar och ta emot folkets jubel. Nyligen kom det fram en herre och sa:

– Kul att du sjunger fortfarande, gubbjävel!

Ja, visst är det kul. Och ännu roligare att han siktar på att göra det åtskilliga år till!