Tankar om pengar, sparande och livsglädje
Min mormor hade ett okomplicerat sätt att handskas med pengar. Hon gjorde av med dem så fort hon kunde.
Pensionen hon fick från ett livs tjänst hos Statens Järnvägar var mager. Men när den kom varje månad kände hon sig rik. Då tog hon en taxi till stans finaste godisaffär. Lämpligt nog låg också de mest exklusiva mataffärerna intill. Mormor dammsög dem alla på de bästa godsakerna.
Sen fick hennes döttrar - min mamma och hennes systrar - rycka in med mat när halva månaden och hela pensionen var slut.
Som liten fick jag ofta gå dit med soppa, korvgryta eller ugnspannkaka. Och även om det var tomt i kassan hos mormor fanns det alltid en tjugofemöring eller i bästa fall en hel krona som hon stoppade i min ficka.
"Mormor hade ett hjärta av guld, men pengar brydde hon sig inte om. Så länge de fanns skulle de rulla."
Jag tänkte en hel del på henne när jag hade nöjet att vistas några timmar i 60plusbankens trevliga monter på seniorfestivalen i Älvsjö för ett tag sen. Massor av glada pensionärer kom fram för kaffe och bulle och en pratstund. Och många deltog i en enkel tävling, där de bl.a. skulle ge råd till yngre medmänniskor om vad som kunde vara viktigt att tänka på för att skaffa sig en tryggad ekonomisk framtid och ålderdom. Många menade att det är viktigt att börja spara i god tid, andra gav kloka råd som ”köp inte nytt hela tiden”, ”läs på noga om fonder och aktier” och ”planera för din framtida ekonomi”. Andra bra tips var ”ta inte sms-lån” och ”gå klart skolan, skaffa en utbildning”.
Ett radikalt råd var ”gift dig rikt”! Medan en annan skrev ”gift dig aldrig! Men gör du det, så ha koll på dina pengar!”
Intressant fråga. Hur många förhållanden svajar inte eller spricker på grund av pengar?
Hemma har vi faktiskt aldrig, under 53 år, bråkat om ekonomi. Det närmaste vi kom var för 20 år sen när det var ovanligt tomt i kassan och jag pläderade för ett ”köpstopp”, influerad av en kompis som försökte driva igenom ett sånt i sin familj.
Han lyckades inte. Det gjorde inte jag heller. Och lika glada var både hustrun och jag för det. Fast vi lyckades i alla fall - i bästa samråd - dra ner en avsevärd del på utgifterna. För en tid. Alltid något.
Då som nu var några av råden från besökarna i 60plusmontern på seniorfestivalen såna som man gärna kan försöka leva efter på äldre dar, oavsett om man är fattig eller rik:
”Lev positivt, gör ditt bästa, var ärlig och ge kärlek!”
”Ha roligt!”
”Njut av livet så gott du kan!”
Mormor kunde inte sagt det bättre.